Tomt

Idag hämtade exet sina "typ" sista grejer från lägenheten. Skönt på ett sätt, tufft på ett annat. Jag saknar henne o det vet hon. Jag vill inte leva utan henne och det vet hon. Ibland måste man göra saker man inte vill. Det har blivit lite utav min signatur den senaste tiden. Leva ett liv jag inte vill leva, men gör det för att jag måste. Jag har kommit underfund med att jag inte har bråttom iaf. Ibland tackar jag mig själv för att jag är så fruktansvärt tålmodig. Det har gett mig själv ett lugn jag tror många människor saknar. Just nu är livet under kontroll och jag ser ingen större anledning inte leva just nu. Jag trivs ganska bra som singel förutom allt jag saknar med kärleken. Dock inser man att livet inte va så perfekt när allt va som vanligt heller. Jag kan komma på mig själv med att skratta eller börja springa på vägen hem, det gjorde jag inte förut. Samtidigt som jag varje dag tittar upp mot mina fönster på 4e våningen och hoppas att det ska vara tänt. Jag jämför (utan att förlika mig med) det med att leva med typ en död förälder man stod väldigt nära. Att fortfarande kunna vara lycklig, men varje vaken sekund, banna världen för att man inte får leva med sin älskade. Bipolär har jag varit hela livet så det är inget nytt för mig och det går helt okej. still testing